sábado, 24 de dezembro de 2022

Música do BioTerra: Anne Sofie von Otter - Koppången (English Version and Original)


English Version

There is stillness and silence, as the ground is coloured white1
From the safe, old church the song is flowing out
I have paused at the road to rest for a while
And was caught by the borderland that unites night and day

And a ray of light behind the arched window frame
Has united those spirits that are here in time with us
And I know that those who have left us have understood that we are
Like flickering flames as long as we are here

And there among twinkling stars that fade one by one
Life comes really close, like a glimpse of truth
We are prisoners in time, like a palmprint
On a frosty old window given mercy by the passing of time

For a second I am eternal and then I know nothing more
Only this, that I live as fully as any other
I am here and in the middle of a frozen road there is still warmt
Even as the snow starts falling and the sky turns grey

There is stillness and silence as the hymn fades out
But I carry the old words in my heart just as before
And I sing to the heavens, maybe someone else listens
"Hosianna in the highest," then I start to walk

And I go to the others, I want to feel Cristmas peace
I want to believe that He was born and exists with us in time
It is Christmas and there is a child in me that wants to think that it happened,
And that lights a candle every Advent Sunday


Koppången

Från den trygga, gamla kyrkan klingar sången ända hit
Jag har stannat vid vägen för att vila mig ett tag
Och blev fångad av det gränsland som förenar natt och dag

Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
Har förenat dom själar som finns med oss här i tiden
Och jag vet att dom som har lämnat oss har förstått att vi är
Liksom fladdrande lågor så länge vi är här

Och där bland gnistrande stjärnor som förbleknar en och en
Kommer livet väldigt nära som en skymt av sanningen
Vi är fångar i tiden som ett avtryck av en hand
På ett frostigt, gammalt fönster som fått nåd av tidens tand

En sekund är jag evig och sen vet jag inget mer
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan
Jag är här och mitt på en frusen väg finns det värme ändå
Fastän snön börjar falla och himmelen blir grå

Här är stillhet och tystnad nu när psalmen tonat ut,
Men jag bär dom gamla orden i mitt hjärta som förut
Och jag sjunger för himlen, kanske någon mer hör på
"Hosianna i höjden", sen så börjar jag att gå

Och jag går till dom andra, jag vill känna julens frid
Jag vill tro att han föddes och finns med oss här i tiden
Det är jul och det finns ett barn i mig som vill tro att det hänt,
Och som tänder ett ljus varje söndag i advent

Music: Per-Erik Moraeus
Lyrics: Py Bäckman

Koppången (wiki)

Sem comentários: